zandrish

Livet med katt är... well, livet med katt. Eller kattunge kanske jag ska skriva, ganska stor skillnad skulle jag tro. Som tur är har jag lyckats välja en underbar kattunge som sover på nätterna, helst så nära mig som möjligt. Men på dagarna är det full rulle i några timmar, vilket inte stör mig särskilt mycket längre eftersom han hela tiden hittar nya sätt att underhålla sig själv. Vill han att man ska leka med honom jamar han lite. Han heter förresten Sparrow! Min pappa kallar honom allt möjligt, Chabo är en favorit men det är ett så fult namn att jag blir sur när han kallar Sparrow för det. Om tre månader ska jag kastrera honom (Sparrow alltså, inte min pappa haha) och förhoppningsvis blir han lite lugnare då. Min energi är i botten sedan innan så jag orkar inte leka med honom hela tiden, vilket är synd för jag gillar det faktiskt.

 

Imorgon fyller jag år. 22 år. Men enligt mig själv har jag slutat fylla år, jag förstår inte varför alla ska fira osv. Det blir min första nyktra födelsedag på några år. Ingen födelsedag kan slå den jag hade 2010 - gryyyyym kväll! Det blir middag med mina föräldrar på Pizza Hut and that's that. Första gången jag äter där faktiskt! Jag har ätit onyttigt i en vecka och gått ner mer än ett kilo så... who cares vad jag äter, speciellt på min födelsedag.

 

Nej, nu börjar Sparrow bli trött, jag ska leka med honom en stund så att han somnar sen! Han gillar ju att sova, sötplutten.

Jag är nog en av världens lyckligaste tjejer just nu! Äntligen har jag fått skaffa katt! Efter flera år av tjat. Det är bra att jag har väntat dock, för nu är jag mognare för det. Jag vill även ha ansvaret, inte bara katten - vilket är viktigt, för det är ett stort ansvar. Lite ovant än så länge, sötnosen lekte så mycket att han (som jag antagligen kommer döpa till London, coolt namn - so shut up!) somnade. Så gullig! Glad är jag, nu slipper jag känna mig ensam och oälskad.

Den här helgen har varit guld! Jag har inte haft en så bra helg på länge!

Fredagskvällen spenderades på Barolos veranda med mina föräldrar, min moster + pojkvän och min väldigt fulla farbror. Det blev några mojitos - så jävla gott! Och sedan blev det en snabbis på Sinners. Igår firade vi min moster som fyllde år i fredags hemma hos hennes pojkvän, med min andra moster och mina kusiner. Sedan stannade jag och mina föräldrar kvar för att grilla och dricka. Efter några timmar kom även Pao dit. Min pappa blev så himla full, och jag har inte skrattat så mycket på länge! Rolig människa. Om jag är som honom när jag är full tycker jag synd om alla i min omgivning. Jag ber om ursäkt, haha!

 

Sedan gick Pao och jag hem till mig och drack lite mer. Shottade Limoncello - kärlek på den likören, innan vi gick till Sinners och tog en öl. Och sen hände det mest otippade... jag har inte förstått det än. Jag "träffade" (om man nu kan kalla glo på människan och tro att man drömmer för träffa) honom! Det läskiga är att jag sa att det var så länge sedan jag träffade honom och att jag undrar om han mår bra till min mamma häromdagen, och så springer jag helt plötsligt på honom några dagar senare. Jag har inte riktigt förstått det än, och det mötet bidrog till en hel del känslor. Men ja, en sekund var allt jag ville ha. Önskar att jag hade sagt hej, men jag blev helt ställd och det blev som det blev!

Bra helg som sagt. Fler sådana, tack!

Alla som känner mig vet att jag hatar Arbetsförmedlingen. Det stället är värre att gå till än tandläkaren, och jag är inte ett stort fan av tandplågaren heller!

Men idag blev det faktiskt en positiv upplevelse, till och med jag är chockad. Äntligen fick jag träffa en människa med vett i skallen, alla andra som jobbar där är ett skämt. Speciellt min handläggare. Så det gjorde mig riktigt glad! Jag vet inte hur många år jag har haft kontakt med Arbetsförmedlingen, men det är några år som endast gett mig mer ångest än jag redan haft. Att äntligen ha fått träffa en stöttande och sympatisk person, som faktiskt vill mig väl (att jag känner det är stort, det är inte ofta jag gör det) där är skönt. Det kanske händer något den här gången! Min handläggare är mer av den sorten som ger lovord, men sällan håller det som sägs.

Bara det att hon frågade vad jag vill arbeta med i framtiden, och tog det på allvar och var stöttande betyder mycket. Och sådana frågor svarar jag endast ärligt på när jag känner förtroende för någon. Det här gav mig ny energi och får mig att orka kämpa!

Om jag endast fick välja en låt att lyssna på i resten av mitt liv så skulle jag välja Simple Plan - Me Against The World. Det finns ingen annan låt som har hjälpt mig lika mycket som den, ingen annan låt får mig att känna mig stark. Den låten har räddat mig! Om man har ett favoritband finns det alltid en speciell låt som har mer betydelse än alla andra. Den här låten hade nog betydit mycket för mig vare sig jag älskat SP eller inte - för enligt mig är den grym! Ett stort fuck you till alla som har något sorts problem med en. Skit på er, liksom! Personligen dedikerar jag den till min släkt, som troligtvis tror att det aldrig kommer bli något av mig, men jag ska bevisa att jag kan, att jag klarar mig.