Finns det något som är mer underbart än djur? Nej, det gör det inte. Inte för mig i alla fall. Jag skulle gärna välja djur framför människor. Djur älskar en villkorslöst, vilket människor inte alltid har förmågan att göra.
Jag har varit utan djur i ett år nu och det är inte roligt! Jag gillar det inte, men eftersom jag bor hemma och mina föräldrar inte vill ha djur så kan jag inte göra något åt det. Nu kommer jag låta patetisk, men jag saknar ett av mina marsvin otroligt mycket. Hon var inte bara ett marsvin; hon var som min bästa vän. Lilla Foxy! Så gullig, och hon gillade att gosa ner sig i mitt täcke, eller vila sig intill min arm. Hon dog för ett år sedan, och jag hade haft henne i fem-sex år då. Det är lång tid, från tonåring till vuxen.
Åh, vad jag saknar henne! Och mitt andra marsvin, Vera, också så klart. Men Foxy var ett speciellt marsvin. Egentligen vill jag inte ha ett djur, jag vill bara ha Foxy, för inget annat djur kan mäta sig med henne.
Jag sitter här och tänker tillbaka på förra året den här tiden. Mitt liv nu ser helt annorlunda ut. Förra året söp jag hela tiden, och det är inte förrän nu som jag faktiskt har insett att det var på väg att bli ett beroende. Jag behövde alkoholen då, och jag vill aldrig känna den känslan och kärleken för alkohol igen.
Det har tagit lång tid att komma dit jag är idag. Det har krävts otroligt mycket energi och varit väldigt jobbigt. Det är nog också därför jag har insett att jag faktiskt var på väg att få ett problem med alkoholen. Resan dit är den mest värdefulla resan hittills i mitt liv i alla fall, och jag är glad att jag valde att kämpa trots att jag inte hade något speciellt att kämpa för. Jo, jag sårade alla jag älskar och gjorde dem besvikna. Jag ville göra rätt för mig och sluta såra dem. Det har varit så värt det!
Trots att det är mycket i mitt liv som får mig att må dåligt, så mår jag ändå bättre än jag gjort de senaste två åren. Nu har jag lärt mig att jag måste vara försiktig när det gäller mycket, för jag har en beroendepersonlighet/missbrukspersonlighet som gör att jag blir beroende av saker väldigt lätt.
Om någon hade sagt till mig förra året att jag skulle sitta här idag och ha varit nykter i två veckor skulle jag inte ha trott på det, så illa var det! Okej, två veckor låter inte mycket, men nu dricker jag en-två helger i rad, sen tar jag två veckor nyktert. Förra året vid den här tiden hade jag inte haft en nykter helg på över ett år. Då gick jag ut och drack hur jag än mådde, nu ser jag till att jag mår bra och verkligen vill dricka. Om jag inte känner för det, då gör jag det inte. Jag slutar aldrig kämpa, för jag vet hur snabbt det kan förändras men jag lovar att jag aldrig kommer bli den jag var förra året. Aldrig!
Jag är så sjukt taggad! Man kan inte bli annat när man hör den här låten, och vet att man ska se Skrillex live om lite mer än en månad. Det lär bli en jävligt bra avslutning på en underbar vecka!
Har Arbetsförnedringen någonsin hjälpt någon? Säkert någon stackars krake som blivit indragen i något, för jag tror inte att man kan få bra och ärlig hjälp av det stället.
Vad är meningen med att inte berätta allt för mig när det ändå kommer ut till slut? När jag bestämde mig för att gå till en jobbcoach var det ingen som berättade för mig att det var förstärktjobbcoachning jag blev skickad till. Förstärkt, det ordet ringer inte bra för mig med tanke på hur jag mår! Det var det sista jag behövde. Nu fick jag reda på det i alla fall, och jag är inte glad. Människorna som jobbar på Arbetsförmedlingen är lögnaktiga och lata. Och jag drar inte alla över en kam; jag har varit hos många olika och alla är likadana.
Sedan ska vi inte ens prata om hur jag känner efter det fem minuter långa mötet jag hade idag. Vissa saker var positiva, det är kul att någon ser hur driven och ambitiös man är. Men att dra in mina föräldrar när det gäller betalning av psykolog är fel. Jag är myndig, jag är vuxen - varför ens ifrågasätta varför mina föräldrar inte vill betala? Jag skulle inte låta dem göra det. Soc tänker jag aldrig mer gå till - större idioter än Arbetsförmedlingens personal, som bara försöker lura av en pengar. Då är det inte riktigt mitt problem att lösa, eller hur? Jag har fått en rekommendation om vad jag borde göra, men jag har inte ekonomin för den, då är det väl deras problem att lösa? Eller? JA!
Usch, jag blir alltid så känslomässigt trött efter att ha varit där. "Dead woman walking" känns det som när jag går dit. Allt löser sig till slut. Min plan är att dra till London så fort jag har möjlighet att göra det!
I måndags bestämdes det: Jag ska till Peace & Love med min bästa vän! Så sjukt underbart. Se SP live igen efter bara två månader, Rihanna, Skrillex... ja, listan över banden jag vill se är lång. Festivalen har en grym line-up! Självklart blir det camping också. Grejen är att jag aldrig har campat, men det går nog bra! Egentligen hatar jag tanken av att göra det, jag skulle aldrig göra det om det inte innebär fem dagar av festande och livemusik! Camping blandat med det verkar vara otroligt roligt!
Tält ska införskaffas. Det skulle vara roligt att ha ett barntält, men Pao dissade det direkt. Det kanske inte är särskilt praktiskt, men roligt hade det varit. Det kommer bli en underbar start på sommaren! I can't wait!
