zandrish

Orsaken är väl att jag för alltid kommer vara förknippad med en mindre bra tid. Hade det varit en annan situation hade allt sett annorlunda ut. Grejen är att det är en ny tid nu, ett nytt kapitel, den mindre bra tiden är över och det är ju sorgligt att en fin vänskap tog slut. För jag tar hellre vänskap än ingenting alls, men det kan jag tydligen inte få och jag verkar inte kunna acceptera det. Jag har inte gjort något fel, jag var väl den som faktiskt alltid fanns där och ställde upp. Det var jag som verkligen brydde mig.

 

Nej, det är väl lika bra att jag slutar älta det! Men då lär jag drömma samma dröm som jag alltid drömmer när jag faktiskt slutar bry mig. Du förstör mig.

 

Solen skiner, det är fredag och ikväll blir det party party med en bra vän! Lyssnar på bra musik och bara njuter just nu. Dagarna jag mår bra tar jag verkligen vara på!

 

Oops, råkade bli svarthårig igen i fredags! Jag saknade det för mycket och nu ska jag hålla mig till det. Jag lovar. Det är underbart, jag älskar svart hår och jag känner mig som mig själv igen. Konstigt nog gör jag alltid det när jag har svart hår, så varför envisas med att ta bort det? Nope, nu är det svart som gäller!

 

Det är sjukt att man kan älska någon så villkorslöst.

Att allt en person gör är vackert. Att personen i fråga lever känns som världens gåva. Hur kan någon beröra ens hjärta på det sättet? Jag förstår det inte. Men det är väl kanske poängen med kärlek? Man förstår den sällan. Bara jag ser honom känns allt rätt. Som om en del av mig har återfunnits. Som om jag blir väckt till liv igen. Jag är fortfarande, efter flera år, så förälskad och kär i honom att det känns som om mitt hjärta ska gå sönder.

 

Jag kommer alltid att hata mig själv för att jag inte kämpade när jag borde ha gjort det. Om du ändå kunde bli min. But it's too late.

 

Papa Roach - Forever är en av mina absoluta favoritlåtar, och den är helt underbar live! Introt gör mig gråtfärdig, för den här låten beskriver mina känslor till punkt och pricka.

 

 

Man kan inte bli mycket hetare än så här. Det gör dock ont i själen att han är borta och aldrig kommer tillbaka! Snyggaste Jimmy "The Rev" Sullivan, från Avenged Sevenfold.

 

Tung dag. Sista gången jag dricker två dagar i rad. Jag tror att mina tabletter gör att jag får minnesluckor mycket lättare, för det är inte mycket jag kommer ihåg av den här helgen! Men då hade jag säkert väldigt roligt.

 

Det är en jävla bitterljuv dag idag. Smärta, tårar, fjärilar i magen... men jag har accepterat läget som det är just nu. Det kanske inte blir bättre, det jag vill ha kanske jag aldrig får, men jag tänker aldrig ge upp. Ingen annan kan ta hans plats i mitt hjärta. Usch, nu kom klumpen i halsen tillbaka! Ja ja... det är intressant hur tiden kan ge en ett helt nytt perspektiv. Det blev som det blev för att jag var blind, jag märkte inte signalerna, och om man skrattar när någon säger "Jag älskar dig", då är man oftast körd.

 

Livet går vidare men känslorna består, men jag skulle aldrig vilja ge upp känslorna, jag kan leva med smärtan och ångesten så länge jag vet att han mår bra.

 

Hey, you know, this could be something

Jag saknar att ha svart hår. Suck. Men det är så satans jävligt att få bort det när man inte vill ha det längre. Funderar på att färga håret mörkbrunt istället... jag vet inte. Nu har jag fått någon ljusbrun färg. Jag ska festa ikväll och vill få det gjort innan dess men mitt bankkonto är inte min bästa vän just nu. Suck på det också.

 

En veckas influensa... det var härligt! Eller inte.

 

Det är inte det som stör mig just nu. Nej, igår gick jag och min pappa till en godisaffär i närheten, jag var trött, så gott som osminkad och såg förmodligen förjävlig ut efter sviterna av influensan. Ja, vem står då och plockar godis där inne när jag kliver in om inte killen jag älskar mer än något annat i den här världen? Suck. Jag som precis tänkte börja släppa honom en gång för alla. Då dyker han upp. Han såg minst lika chockad ut och jag vågade inte ens säga hej så jag försökte plocka mitt godis snabbt men det kändes som om det tog en timme. Ja, nu är jag sur över att jag inte sa hej. Men det har aldrig varit det viktiga. Det viktiga var att jag fick se att han mår bra. Att jag fick höra hans röst var bara en bonus.

 

Mitt hjärta blev helt för en stund. Att vara i samma rum som honom i några minuter var underbart. Suck. Jag kan inte få det där underbara ansiktet och den där bekanta blicken ur huvudet. Det kändes precis som förut. Åh, vad jag saknar dig.

Det är tur att man har lärt sig av en del av sina misstag! Det är tur att mitt hjärta skyddas av en stenmur, annars hade jag mått väldigt dåligt. Jag är inte korkad, jag kan ge mig själv en komplimang och säga att jag är väldigt smart och intelligent. Jag kan läsa av folk väldigt bra; jag vet när något är fel. Men det enda jag ångrar är att jag satte mig på bussen i fredags och lämnade min vän som behövde mig hundra gånger mer. Hon är så förstående, så ingen skada är skedd men det är själva grejen. Hade jag inte gjort det hade jag väl fortfarande blivit förd bakom ljuset så även det förde något positivt med sig.

 

Jag har inte varit världens mest ärliga person heller, men det är för att jag har varit osäker. Det är lögnerna som sårar och besviker mig. Hur man som människa kan kasta ur sig allt möjligt, och så pass länge. Allt som jag har gått igenom har gjort mig starkare, och enligt psykologen jag var hos igår har jag väldigt tuffa erfarenheter. Och det är inte fel att jag inte litar på människor, det var, enligt henne, väldigt förståeligt. Mig kan man tyvärr inte krossa nu för tiden. Det är omöjligt. Men det är alltid gulligt när folk försöker.

 

Jag har äntligen hittat vännen i mitt liv. Underbara Marre, det är hon och jag mot världen. Vi är så lika att det är läskigt och vi har en enorm respekt för varandra, och det är så det ska vara. Vi klickade direkt och jag hoppas att det här är början på en lång och underbar vänskap!

 

Intressant helg! Typ... kanske... njaa, det gamla vanliga. Fest, drama, sura miner. Haha det är inte så illa som det låter, men om alla kunde sköta sitt och strunta i vad jag gör! Om jag nu umgås med fel person, låt mig då göra det tills jag inser det själv. Annars kommer jag aldrig lära mig. Tyvärr, jag måste bli sårad för att jag ska förstå. Så är det. Det var roligt i alla fall!

 

Ny vecka, nya tag då. Jag ska börja leta efter en bra folkhögskola, för jag ska börja studera i höst. Det känns som ett bra beslut, och nu när jag har tagit medicinen i några veckor börjar jag se "livet med nya ögon". Det är otroligt skönt. Jag vet inte om jag ska stanna kvar i Södertälje... ska jag plugga här? Ska jag ta mitt pick och pack och dra? Svaret lär väl komma till mig till slut.

 

Det var ju inte så farligt att blanda alkohol med antidepp! I alla fall inte för mig, och det är jag glad över. Fredagskvällen var rolig och grym, jag slapp bakfyllan på lördagen av någon anledning - men jag klagar inte. Det slutade med att jag redde ut ett och annat, att ha en kille i sitt liv är sällan lätt... suck. Ja, jag har lovat att försöka ta mig vidare så jag försöker verkligen mitt bästa! Men jag undrar om det är värt det, och om jag orkar just nu.

 

Jag vill hålla mitt liv dramafritt, trots att folk försöker skapa det hela tiden. Blanda inte in mig! Varför man inte alla hålla sams och vara vänner med varandra? Varför ska det vara någon slags tävling och varför skapa svartsjuka när det inte behövs?

 

Från och med nu tänker jag köra mitt eget race, och strunta i alla som snackar skit. Jag har bättre saker för mig, jag har äntligen bra människor i mitt liv som har samma värderingar som mig. Det är dessa människor jag tänker lägga energi på!

 

Idag var det extra mysigt att sitta och äta lunch hemma med min mamma! Plötsligt hörde vi något som lät som smällare. Men det var det inte! Nej, några idioter hade tydligen rånat en guldaffär hundra meter härifrån, och skottlossning utbröt. Jag gick ut på balkongen och såg poliser gå förbi med dragna vapen och en av dem bad alla att gå in i gallerian som ligger intill. Man blev ju lagom skakis, jag har aldrig varit så nära en brottsplats. Usch!

Just nu avskyr jag Facebook. Folk ska flytta, folk tycker att Södertälje är en skitstad osv. Ja, Södertälje kanske inte är världens bästa stad, men vart hade ni tänkt flytta där skottlossning och rån inte inträffar undrar jag? För så vitt jag vet sker det överallt. Det är lite svårt att komma ifrån, det finns idioter överallt. Jag har lust att be dem att flytta ut på landet, för där är det väl minimal risk att sådant händer, men nej, det är människor som prompt ska bo i en stad, men trots det klagar de.

 

Jag har i alla fall insett att det inte är bättre i någon annan stad, och jag gillar inte Södertälje speciellt mycket. Det har varit ruggigt lugnt här den senaste tiden, så det här är inte något som händer varenda dag precis.

 

Nu blir det musik, ikväll blir det fest och utgång! Awesome.

Gott nytt år då! Och ett gott sådant lär det bli, hoppas jag. För några dagar sedan började jag äntligen med min antidepressiva medicin och jag vågar nog säga att jag redan har börjat känna av effekten. Jag känner mig lite gladare och allt känns lite lättare redan. Samtidigt är biverkningarna ganska jobbiga, men det går ju över. Det här ska bli mitt år! Jag tänker inte låta någonting få mig att må dåligt! Nytt år, nya möjligheter.

 

Kryssningen var bra osv. Förutom att jag har blivit riktigt förkyld nu! Men jag orkar inte vara sjuk så trots att jag mår som en överkörd myrslok (don't ask, men en överkörd myrslok mår nog inte särskilt bra) så har jag städat mitt rum.

 

Imorgon är det nyårsafton! Och jag ska inte göra någonting alls. Eller det beror väl på hur jag mår, men alla andra har planer så det känns ganska kört. Jag är redo att gå vidare och lämna 2012 bakom mig i alla fall! Det var inte dåligt år, jag har växt så mycket det här året och jag har blivit den personen jag vill vara. Vilket var mitt nyårslöfte tror jag? Jag ville förändra mitt liv, så mycket vet jag, och det gick bra, till en viss del. Jag kan inte klaga faktiskt.

 

Istället för nyårslöften kör jag nog på det som står på bilden nedan! Det kan vara roligt.