zandrish

Så här har det sett ut hela dagen! Tjat om NaNoWriMo - yes. Men det här året tar jag det seriöst. Nu är det några sista detaljer som ska planeras, sedan är det bara att vänta på att klockan blir 00.00!

 

Min lilla älskling ska kastreras på måndag! Jag har redan ångest över det. Han får inte äta på tolv timmar, han ska lämnas bort en hel dag och sövas. Åh, jag kommer fälla en tår eller två och inte känna mig lugn förrän jag fått samtalet om att allt gått bra och jag får hämta honom. Om något händer honom stämmer jag stället! Kastrering är ju en rutingrej men man vet aldrig, och han är ju min lilla ögonsten.

 

Folk har en tendens att säga, "Det är bara en katt"... Nej, han är en familjemedlem! Inte säger jag, "Det är bara en hund" till någon med en sjuk hund eller dylikt. Det är sällan "bara ett djur". Om man är mänsklig och normalt funtad så betyder djuret mer än en själv, anser jag. Katter har så låg status jämfört med hundar och det är sorgligt. Speciellt för oss som älskar katter mer än hundar. Jag har väldigt svårt för hundar, och det är orättvist att en hund kostar flera tusen men man kan få en katt för 20 kr. Jag är glad att jag betalade en större summa än vanligt för Sparrow, det borde alla göra. Det är ett liv man betalar för.

 

Planeringen för NaNoWriMo har gått väldigt bra! Imorgon får jag äntligen börja skriva! Det kliar i fingrarna. Idag ska det sista planeras, red bull och cola light ska inhandlas. Tre dagars paus är det enda jag får den här månaden; på lördag (middag hos farmor och sedan ska jag festa) samt 18-19e (kryssning). Ja, nu är kryssningen nära! Jag längtar. När vi bokade var det över två månader kvar, tiden går fort.

 

Jag ska även bleka lite slingor idag. Hoppas det blir bra, måste nog köpa färg ändå men ja, håret tappar färgen ganska fort. Det blir så när man har blekt och håret är poröst. Men det är inte lika illa som det låter, lite hårinpackning var allt som krävdes för att håret skulle återställa sig från gummikonsistens till någorlunda normalt.

 

Åh, jag blev så glad när jag insåg att det är första november på torsdag! Jag älskar november eftersom det är NaNoWriMo-månaden! Det går ut på att skriva en novell på 50 000 ord mellan första och sista november. Jag klarade av det 2008 och 2009, men 2010 och 2011 var jag upptagen med att "leka av mig" dvs. supa och leva livet. Det fanns ingen tid att sitta ner och skriva varenda dag. Men jag började på noveller båda åren, så jag deltog i alla fall.

I år ska jag klara det igen! Nu är jag hemma mer, jag gör inget speciellt och då kan jag lika gärna sitta och skriva hela dagarna. Jag älskar att skriva, men jag har tappat mycket eftersom jag höll på med massor av annat under två år. Det roliga är att jag är mycket bättre på att skriva på engelska och jag tycker att det är roligare. Jag gillar även att läsa engelska böcker mer än svenska. Det beror på att jag, under mina tonår, skrev på engelska hela tiden, hade vänner från andra delar av världen, hade många engelska hemsidor. Engelska blev nästan som mitt modersmål. Ibland när jag skriver och även när jag pratar så har jag svårt att formulera mig på svenska, jag tänker på engelska.

 

Vad jag babblar på! Det ska bli kul, och nu såg jag att jag hade hunnit skriva 15,000 ord förra året när jag "gav upp". Suck, det var ju dumt! Nej, nu blir det att öppna skrivprogrammet, planera en storyline, namn, utseenden, relationer... shit vad roligt det är!

 

Lördagen var bra osv. En roligt utgång men jag blev rätt så pissed off på vakten på ett ställe så jag var tvungen att gå hem, annars hade det inte varit en lika rolig historia. Igår fick min mage spel samtidigt som jag hade migrän, jävla rödvin. Det är så gott och självklart tål inte min mage det! Ja ja.

Idag... ja, idag. Fy. Jag fick reda på att en killkompis är upp över öronen kär i mig. Lyxproblem, eller hur? Nej, det är det inte! Lyxproblem är det när det är någon man kanske skulle kunna bli kär i själv! Men så fungerar det inte för mig, känner jag ingenting efter flera månaders vänskap lär jag aldrig göra det. Suck, jag vet inte vad jag ska göra. Jag har förklarat det här för killen, som faktiskt är en väldigt bra vän till mig - men hur ska det kunna fortsätta vara det? Han säger att han ändå skulle vilja försöka få mig att falla för honom. Jag har bett honom att inte göra det, att det vore att slå en död häst, det tjänar ingenting till.

Kärlek är verkligen skit! Är det inte jag som är olyckligt kär så är det någon som är det i mig. Alltid dålig timing. Att jag, som om detta inte vore nog, drömmer att en kille, som jag inte trodde jag har särskilt starka känslor för, dör... ja, då känner man att man bara vill dra täcket över huvudet och vakna nästa år.

Kärlek är skit och killar innebär problem. Most of the time.

Inatt är det fem år sedan min älskade morfar dog! Det känns fortfarande som igår för såren är långt ifrån läkta, och jag tror aldrig att det kommer kännas helt okej, trots att jag vet att han har det bra där han är. Det bästa är väl att jag har tatuerade in vårt efternamn i hans handstil för två år sedan, så jag bär alltid med mig en del av honom. Jag kommer alltid att älska dig, morfar! Och jag glömmer dig aldrig.

 

Igår festade jag för sista gången på länge! Tror jag. Man ska ju inte blanda antidepressiva med alkohol, så lika bra att inte göra det då. Det var en rolig kväll, tills ångesten tog över på krogen. Men då gick jag hem och la mig. Förfesterna är ju alltid bäst av någon anledning. Jag kan ju meddela att det var riktigt skönt att gå hem nu när jag har flyttat! Det roliga är att man måste gå in i en galleria här för att komma in i lägenheten, så att komma in i gallerian mitt i natten kändes lite skumt! Där skulle man kunna ha grymma efterfester, men jag antar att det finns övervakningskameror överallt? Hm.

 

Töntigt och patetiskt kanske, men jag älskar min katt mer än något/någon annan! Djur kan verkligen få en att må så mycket bättre. Om man mår dåligt ska man skaffa ett djur, om man har möjlighet att göra det.

 

Helvete vad dyrt det är att gå till läkaren! Det har i alla haft höjts sedan jag var där sist. 200:- för ett recept på piller (som säkert kostar det dubbla att hämta ut...) och en sjukskrivning. Läkaren var i alla fall bra och tog sig tid att lyssna, på så sätt var det värt pengarna.

Nu känns allt lite bättre. Mycket pga. sjukskrivningen, att någon faktiskt lyssnar och tror på mig. Någon som ser mina svårigheter och förstår hur svårt det är för mig. Förhoppningsvis slipper jag Arbetsförmedlingen ett tag nu. Jag ska maila runt och höra hur jag ska göra. Det löser sig nog. Hur som helst så känns det som om ett berg lyfts från mina axlar.

 

Att jag är så gott som pank efter alla utgifter den här månaden orkar jag knappt bry mig om! Jag är slut som artist när det gäller pengar, haha.

Jag sitter och dricker lunch just nu - en ice chai latte - efter att ha plågat min stackars katt! Det låter hemskare än vad det är, jag rengjorde hans öron men det gillade han inte. Man känner sig så hemsk, trots att man vet att man måste göra det och att djuret kommer må bättre av det. Det är synd att inte djuren förstår varför vi gör som vi gör ibland.

 

Det är otroligt skönt att bo på stan! Var iväg till apoteket och köpte rengörningsmedel till kattens öron, tog väl 5-10 minuter. Det finns ett apotek i samma hus som jag bor men där fanns inte det jag behövde så jag fick gå hundra meter till det andra - haha, hemskt långt, inte sant? :)

På fredag ska jag till läkaren. Jag måste. Min handläggare på AF tycker att jag borde bli sjukskriven ett tag, men hur jag ska gå tillväga för att bli det vet jag inte. Jag får fråga läkaren. Verkar som om min handläggare äntligen förstod hur det ligger till, och ingen kan förstår hur bra det känns! Det tog ett tag, men skam den som ger sig! En sjukskrivning är nog det enda som kan få mig att komma någonstans i livet. Jag måste bort från all press och alla aktiviteter AF vill att jag ska delta i för att kunna bli återställd. Men det bör understrykas att jag vill ha ett jobb! Och gärna ett nu direkt, men jag vet hur dumt det skulle vara just nu. Vi får se hur det går på fredag!