Orsaken är väl att jag för alltid kommer vara förknippad med en mindre bra tid. Hade det varit en annan situation hade allt sett annorlunda ut. Grejen är att det är en ny tid nu, ett nytt kapitel, den mindre bra tiden är över och det är ju sorgligt att en fin vänskap tog slut. För jag tar hellre vänskap än ingenting alls, men det kan jag tydligen inte få och jag verkar inte kunna acceptera det. Jag har inte gjort något fel, jag var väl den som faktiskt alltid fanns där och ställde upp. Det var jag som verkligen brydde mig.
Nej, det är väl lika bra att jag slutar älta det! Men då lär jag drömma samma dröm som jag alltid drömmer när jag faktiskt slutar bry mig. Du förstör mig.
Jag är på god väg att få tillbaka mitt liv! Ja, det är läskigt och ångestladdat men jag vågar kämpa, jag vågar gå emot ångesten. Och det är så himla skönt, och jag är så jäkla stolt över mig själv! Att det inte kommer vara lätt visste jag, men skam den som ger sig. Ingen pressar mig heller, eftersom jag har hamnat på ett ställe där personalen förstår hur jobbigt det är för människor som mått psykiskt dåligt.
Men nu jävlar ska mitt liv verkligen bli MITT igen!
Solen skiner, det är fredag och ikväll blir det party party med en bra vän! Lyssnar på bra musik och bara njuter just nu. Dagarna jag mår bra tar jag verkligen vara på!
Oops, råkade bli svarthårig igen i fredags! Jag saknade det för mycket och nu ska jag hålla mig till det. Jag lovar. Det är underbart, jag älskar svart hår och jag känner mig som mig själv igen. Konstigt nog gör jag alltid det när jag har svart hår, så varför envisas med att ta bort det? Nope, nu är det svart som gäller!
